Masspektrometri: hur man bevisar att det är rätt peptid i flaskan

Om HPLC-renheten är svaret på frågan ”hur rent är det?”, så svarar masspektrometrin (MS) på frågan ”vad är det?”. Den mäter molekylers massa. Eftersom en peptids massa kan räknas ut exakt utifrån dess sekvens är överensstämmelsen mellan uppmätt och beräknad massa det grundläggande beviset för identitet.
Hur en masspektrometer fungerar
Instrumentet mäter inte massan direkt. Det omvandlar först molekylerna till joner, ger dem alltså en laddning, och mäter sedan förhållandet mellan massa och laddning, som betecknas m/z. För peptider används oftast två joniseringssätt:
- Elektrospray (ESI): lösningen sprejas ut i fina droppar under hög spänning. Peptiderna tar då ofta upp flera protoner, så att samma molekyl syns som flera signaler, med en, två eller tre laddningar.
- MALDI-TOF: peptiden blandas med en matris och utsätts för en laserpuls. Här syns peptiden oftast med en enda laddning.
Elektrospray kopplas ofta direkt till ett HPLC-system. Kombinationen kallas LC-MS och ger varje topp i kromatogrammet även dess massa.
Exempel: tripeptiden GHK
Tripeptiden GHK (glycin, histidin, lysin) har summaformeln C14H24N6O4. Dess genomsnittliga molmassa är 340,38 g/mol, och dess monoisotopiska massa, som bara räknas fram från den vanligaste isotopen av varje grundämne, är 340,19.
I ett ESI-spektrum förväntar vi oss därför:
- en signal [M+H]+ vid m/z 341,19, alltså molekylen med en tillagd proton,
- en svagare signal [M+2H]2+ vid m/z 171,10, med två protoner, så att m/z-värdet halveras.
Instrument med hög upplösning visar också isotopmönstret, en serie mindre toppar intill huvudtoppen. Avståndet mellan dem avslöjar laddningen: det är 1 för joner med en laddning och 0,5 för joner med två.
Signaler som förvirrar men är normala
Utöver de förväntade jonerna syns ofta även addukter i spektrumet: samma molekyl med natrium, [M+Na]+, som är 22 enheter tyngre än [M+H]+, eller med kalium, [M+K]+, som är 38 tyngre. Natrium finns överallt, så de här signalerna är inget tecken på en dålig peptid. Det viktiga är att laboratoriet anger vilken jon det har använt som bekräftelse.
Vad masspektrometri inte ser
- Samma sammansättning, annan ordning. Peptiderna GHK och KHG har exakt samma massa. För att bekräfta ordningen bryts molekylen ned i fragment i instrumentet (tandem-masspektrometri, MS/MS), och sekvensen läses ut från fragmentens massor.
- Isomerer. Leucin och isoleucin har samma massa, liksom L- och D-formen av samma aminosyra. Vanlig MS skiljer inte mellan dem.
- Mängd. Olika molekyler joniseras inte lika lätt, så signalens höjd säger inte hur mycket av vad som finns. För renheten behövs HPLC.
När MS är särskilt användbar
Mest information ger kombinationen LC-MS. Om det finns en förorening intill huvudtoppen avslöjar dess massa ofta vad den är: en kedja som saknar en aminosyra är lättare med exakt den enda länkens massa, och ett oxiderat metionin är 16 enheter tyngre. Så syns det också varifrån föroreningen kommer, från syntesen eller från nedbrytning.
Så ser en bra MS-rapport ut
- Den teoretiska och den uppmätta massan anges, liksom jonens typ.
- Skillnaden mellan dem ligger inom instrumentets noggrannhet.
- Spektrumet bifogas eller kan fås på begäran.
- Batchnumret stämmer med flaskan.
Certifikaten för våra batcher, med resultaten för renhet och identitet, kan du se eller begära via sidan Certifikat.
Visa katalogen